onsdag, oktober 08, 2008

kände att jag var tvungen

jag kände mej tvungen att lägga upp det här blogginlägget jag läste nu

BLUNDA INTE FÖR DE MISSHANDLADE KVINNORNA!

Kvinnor misshandlas dagligen i Sverige – företrädesvis av sina egna män.
Våldet är så vanligt att det knappt rapporteras i media.
Vårt eget förhållningssätt kan vara avgörande om en förändring ska kunna uppnås, skriver jag i min senaste krönika i Jönköpings-Posten.

Foto: Sven-Erik Alhem

I en dagstidning läste jag i helgen en notis på ynka elva rader under huvudrubriken ”I KORTHET”. På de få raderna på en undanskymd plats fick jag veta att en medelålders kvinna hade knivhuggets av sin sambo. Sambon hade
blivit förbannad när han kommit hem och skurit sig på ett glas. Det fanns ingen uppgift om alkoholpåverkan men jag antar att mannen hade druckit.
Ilskan hade medfört att han med en kniv och en gaffel gett sig på kvinnan som befunnit sig i sin säng. Hon hade, som det uttrycktes, klarat sig med ett sticksår i underarmen och diverse skrapsår. Angreppen mot kvinnan var inte över med detta. Av notisen framgick nämligen vidare att mannen någon
halvtimme senare också knuffat och sparkat henne. Ilskan satt tydligen i.
Var hände detta? Spelar ingen roll. Detta är tyvärr en så alldaglig händelse att den inträffar lite varstans i landet. På många platser där män och kvinnor bor eller vistas tillsammans. I Stockholm, Göteborg, Malmö och
Jönköping, bara för att nämna några orter där obegripliga och oförsvarliga övergrepp sker.

När hände det? Spelar heller ingen roll. Övergreppen sker nämligen ständigt. Tyvärr. De är så alldagliga att de normalt inte uppmärksammas på dagstidningarnas främsta nyhetssidor. I stället får det räcka med en kortnotis med ett lika trist innehåll som den jag läste.
Ibland får brottet en något mer framskjuten nyhetsplats. Då har vanligen övergreppet slutat med kvinnans död.
Vad är det för sorts män som är så grymma mot kvinnor som de är gifta med eller bor tillsammans med? Vilka är så ynkliga och vedervärdiga? Det går inte att peka ut någon särskild grupp. Männen finns i alla samhällsskikt.
Från rika och välutbildade och hela vägen ner. Tragiskt. Troligen kan man anta att de onda gärningarna oftare tystas ner ju högre upp i hierarkin man kommer. Jag har själv för länge sedan handlagt ett fall där en mycket högt uppsatt
tjänsteman klarade sig genom att den uppenbart misshandlade kvinnan tog tillbaka sina uppgifter och förklarade vad hon först sagt till polisen med att hon i sitt eget alkoholpåverkade tillstånd blivit så uppretad på maken att hon därför på oriktiga grunder hade anmält honom. Och det ångrade hon
bittert efteråt. Reträtten skedde i tydligt syfte att rädda makens jobb och familjens status och anseende. Det går att köpa tystnad för pengar.
Åtminstone gick det i de fall där första förhöret med kvinnan inte videodokumenterades.
Alkohol eller annan påverkan finns ofta med i bilden. Inte som en förklaring eller ursäkt på något sätt. Bara som en ren faktaupplysning. Alkoholen är och förblir farlig. Alltför få kan använda den med förstånd
och måtta.
Det finns också övergrepp som sker utan sprit eller droger. Svartsjuka, dominans eller något annat kan även utan alkohol föranleda fysisk misshandel.
Men går det inte att få en ändring till stånd? Måste män slå kvinnor? Vi befinner ju oss ändå en bra bit in på 2000-talet. Det är nödvändigt att män slutar använda sin fysiska överlägsenhet för att fegt hävda sig och sin
uppfattning. Varje dag pratar vi om människors lika värde och om att kvinnan inte på något sätt är underordnad mannen. Likväl är notisen jag
inledde krönikan med alltför vanlig. Det är en djupt tragisk situation.
Ändringen kommer tyvärr att ta tid. Men utvecklingen kan förhoppningsvis påskyndas om vi alla drar vårt strå till stacken. Vårt eget förhållningssätt till andra människor liksom vårt beteende när vi ser eller
hör något som tyder på att en kvinna utsätts för brott av en man. Det är viktigt att vi inte är passiva åskådare med låt-gå-mentalitet!
Sven-Erik Alhem

Inga kommentarer: