Agility tävling idag:)

Fy fan vad jag älskar min hund!!

Var ju då på agility tävling idag med klubben. Anders ringde mej ju i fredags och bad mej hjälpa till och självklart kan man ju inte överge gruppen när dom ber om ens hjälp:) Iaf, så hade jag ett rent helvete med att fixa skjuts eftersom Björns bil är trasig men som en räddare i nöden så kommer Roger och säger att han har plats i sin bil så att äve sindra får åka med! Sagt och gjort, halv 9 satt vi i bilen till endre och var taggade till tusen!

När vi kommer dit så ser vi alla hindrena stå utomhus(!) för att de hade lämnat av alla hindrena vid ridhuset igår kväll och presenningen som låg över hade såklart blåst av. Alla vi som bar hindrena in i ridhuset blev ju dyblöta och sen belv jag placerad vid den manuella skrivningen. Så jag fick sitta still i 4,5 timmar... Grattis! Behöver jag säga att jag trodde jag skulle frysa ihjäl! Men det som facinerade mej mest var att sindra låg bredvid mej i stolen och hon var så otroligt jobbig och skällig. Ända fram tills att det kom in en hund på banan. då var hon knäpptyst och det gick inet att få kontakt med henne särskillt bra. Jag bara såg i hennes ögon hur hon ville springa ut och leka på banan hon med:) Jag fick världens lyckokänsla i hela kroppen kan jag ju säga med en gång:) Sen när allt var klart och prisutdelningen var färdig och dags att åka hem så säger annika att balansen och A-hindret ska lämnas kvar på banan för att hon skulle träna så vi lämnade kvar dem där och sen så går jag lite för nära A-et så sindra kutar upp för det och kommer ner på andra sidan, sen så vänderhon och tar det igen. Roger och björn bara garvade och sa att jag skulle ta vara på den där glädjen till agilityn och verkligen satsa på den.

Fy fan vad jag älskar min hund. Bara tre månader kvar tills hon blir 1 år sen så jäklar, då börjar vi på riktigt!!

Usch vad länge sedan

Jaa, jag har verkligen varit dålig på att uppdatera här men jag har haft fullt upp hela tiden. Blir mer sen när jullovet kommer:)

Aja, jag och sindra har varit överallt och ingenstans den senaste veckan och det som är jättekul är att hon är totalt söndersocialiserad med andra människor iallafall. Jag satt med en grupp killar hemma hos några kompisar och alla hatade pudlar för allt i livet men när jag kom dit med sindra och de fick vara med henne så var det jättemånga som verkligen kunde tänka sig att vara hundvakt för henne om jag skulle behöva det.. Hahah, tycker det är kul att folk har så många fördomar om pudeln och sen faktiskt träffar en på riktigt och inget verkar stämma. Vissa blev till och med positivare till lejonklippningarna. Hade jag aldrig hör på maken innan men nu jäklar:P

Jag kan ju säga att jag älskar mina veckor just nu. Jag är ledig måndagar, onsdagar, fredag eftermiddagar och helger. Tisdag, torsdag och fredag förmiddag går jag i skolan. Men torsdagkvällar och fredagkvällar så har jag fullt upp med ett fotojobb som jag har fram till mars ungefär.

Nu på fredag ska alla projektarbeten vara inlämnade. Men ingen av dem i våran klass vet om det så det kommer alla såklart att skylla på mej. Kan ju säga att jag är den mest hatade personen i min klass. Kan ju också tillägga att jag inte bryr mej ett dugg eftersom det är bara ett halvår kvar med dem.

Prägla rätt!!

Idag så hade vi en väldigt intressant dag i skolan för en gångs skull. Vi snackade om rasfrågan och genom det kom vi in på jämställdhet.

Jag är av den typen att jag anser att människan är precis som hundar utformad att vara olika beroende på olika vanor och användningsområden. En svensk skulle behöva smörja in sig med väldigt mycket solskyddsfaktor för att kunna klara av att vara i det afrikanska landet. Självklart så skulle man vänja sig efter ett tag men ändå. Dock så säger forskningen att vi ser precis likadana ut och är därför en och samma ras oberoende av det faktum att kineser är kortare och lite gulare i huden. Afrikaner är större och mycket mörkare eller att skandinavier är ljusare och med en hel del hår för att klara av de kalla förhållanden som vi har idag uppe i Skandinavien. Ställ en typisk isländare och en typisk svensk bredvid varandra så kommer inte många veta vad som är skillnaden på oss är. Ställ en afrikan brevid oss så kommer folk direkt att säga att han är afrikan genom att titta på hur han ser ut.

Vi körde mycket med exemplet om att en pudel och en schäfer är olika raser och är utformade till att funka på olika sätt i olika användningsområden. Pudeln är en sällskapshund och schäfern är en brukshund idag. Förritiden så var pudeln en jakthund och schäfern en vallhund. Oavsett hur underbara hundarna är så är det olika raser och precis ansåg den största delen i klassen också att det var.

Vi kom sedan in på ämnet att män och kvinnor är så olika. Någon kom med argumentet att vi borde inte särskillja män och kvinnor i idrotten för att vi har ju ändå det av en anledning. Vi kom fram till att det ligger så djupt rotat iaf oavsett hur mycket man pratar om det. Min rektor berättade att dagisfröknarna pratade tusen gånger mer med flickor än med pojkarna. Och jag minns ännu en händelse ifrån min dagisfröken att jag skulle inte leka med bilarna utan jag skulle sitta inne och leka med dockorna för att bilar är en killsak. Jag fick äen berättat för mej att killar har en tre år yngre hjärna än vad flickor har eftersom flickor utvecklas snabbare och behöver leka av sig med leksakerna mer än vad flickor behöver. Varför är det så? Varför säger man ens det till barnen? Varför inte låta dem sköta det själva?

Och varför är det ofta mammor som lagar maten och fixar med tvätten? Varför är det inte papporna? Varför har oftast mammorna alltid en större chans att få vårdnaden om barnen än vad papporna har? För att de har bättre hand med barnen? Jag tror att många behöver verkligen tänka efter på hur det fungerar i sina olika hem.

Min mamma sköter hela huset själv. Pappa sköter allting utomhus. Jag och min syster var alltid med han ute med bilen och vi är väl hyfsade i hushållsarbete och matlagning. Men min bror är skitduktig i köket och hushållsarbete och kan ingenting med bilar. Min syster får hjälpa min bror att fixa däcken och han är 25 år. Jag lärde mej fixa däcken redan i sjuan samma sak med min syster. Min bror är präglad med det faktum att alltid städa upp efter sig medans jag och min syster är inte särskillt ordningssamma. Organiserat kaos, helt enkelt!

Tänk vad mycket skillnad man kan göra som förälder. Det gäller att verkligen veta vad det är man präglar på barnen och sig själv.....