Jag åkte från dig, en del av mig blev kvar. Skulle vara borta två veckor
2 barn för mig, 1 barn för dig och 1 893 solar senare återvände jag
till dig och litet om intet hade ändrats.
Vårt avsked på telefon lät:
"Oavsett dagar som förflyter, bara ropa, jag lovar att svara".
"Jag vill en dag träffa dig, om jag får komma till dig igen."
Du sade "Du är ju min älskade, klart du får komma".
Ett halvt decennium senare:
"Hej vännen, vad ville du, jag tänkte komma och hälsa på?"
"Kom när du vill, det är ju inte så att jag gör något."
"Ja, jag drömde om dig inatt att du ropade"
"Jag är nog lite ensam" svarade du
"Jag är hos dig om två veckor" sade jag
Det gjorde dig glad.
Väl där:
Vi fortsatte att tala, som om inget alls hade hänt. Ingen tid förflutit.
Du kändes hemma i min famn, trygg i sömn. Din panna mot mitt bröst.
Mina fingrar mindes dig, som om jag bara hade hämtat té.
Många kvinnor har kommit och gått i mitt liv.
Jag trodde aldrig att jag var välkommen tillbaka hos dig.
Men du är som du sa och jag gör som jag lovade.
Sådana som vi, vi avslutar egentligen aldrig.
Sådana som vi, tar väl vara på den tid vi får.
Sådana som vi... är lite sjuka i huvudet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar