Lita inte på allt ni hör och inte heller på alla för den delen

Sindra är min solståle.. Vet inte vad jag skulle gjort utan henne vid min sida.. Ta er i arslet ni som säger att ni hatar hundar, djur m.m. Har ni någon somhelst aning om den vilkorslösa kärleken en hund hyser? Har ni någon somhelst aning om hur det känns när ens lilla "bebis" tittar på en eller när de lägger sig tätt intill bara för att vara nära en eller hur det känns när de somnar i din famn.. Det, mina vänner, är lycka personifierad som en hund!

Jag hatar verkligen mitt liv och de personerna jag trodde var mina kompisar.. Jävla nytta ni har gjort!

Alla ville vara med mej och ville vara med när vi hämtade hem Sindra och det sa jag ifrån att det får dom inte, jag vill vara ifred med min hund för att kunna få henne att lita på mej.. Visst det gick dem med på sen har jag frågat tusen gånger, Vill ni komma och se på sindra? - Nej vi ska på fest...

Sen frågade jag igen några dagar senare då var det att de orkade inte. Och efter tredje gången så ringde jag inge mer utan de fick fan ta kontakt med mej.. Ja vad händer då, inget svar alls såklart! Nu har jag fått reda på att de tyckte jag var jobbig och snackar skit om mej. Självklart konfronterar jag dem och vad händer? Jo såklart så skyller de på varandra, det var sofies idé, det var Mikaela som sa till mej m.m. För tusan ni är ju snart 18 år, kan ni inte tänka för er själva!!

Nu sitter jag riktigt i skiten, jag har inga vänner, inga pengar ingenting.. De enda jag har kvar nu är de riktiga vännerna som finns endast på fastlandet och Gustav. Jävla roligt att veta de som jag har umgåtts med och trott varit mina vänner dumpar mej pga att jag sa ifrån att jag ville vara ifred med min hund! När jag berättade hur jävla dåligt jag har mått över att alla bara dumpade mej. Då frågade han mej om jag hade mått bättre om jag inte hade haft Sindra.. Svarar att jag hade absolut inte mått bättre snarare sämre.. Djur är mitt liv och sen jag fick Sindra så har jag mått bättre.. Inga ångestattacker, inga sammanbrott, inga "mörka stunder" och inga migränattacker. Dessutom så kan man säga att hon räddade mej.. Hon räddade mej ifrån dåliga vänner och en dålig hälsa.. Hon räddade mej ifrån den värsta ensamheten. Ensamheten man inte vet om att man är i.. Nu vet jag åtminståne att jag är ensam, jag har inga vänner som respekterar mej. Jag har bara mej själv och det är inte så jävla lite för vet ni vad? När jag bestämmer mej för något.. Då är jag inte att leka med!

Obs! Namnen som nämns är påhittade(förutom sindra:P) för att inte peka ut någon speciell.. Alla får stå sitt kast!