Agility tävling idag:)

Fy fan vad jag älskar min hund!!

Var ju då på agility tävling idag med klubben. Anders ringde mej ju i fredags och bad mej hjälpa till och självklart kan man ju inte överge gruppen när dom ber om ens hjälp:) Iaf, så hade jag ett rent helvete med att fixa skjuts eftersom Björns bil är trasig men som en räddare i nöden så kommer Roger och säger att han har plats i sin bil så att äve sindra får åka med! Sagt och gjort, halv 9 satt vi i bilen till endre och var taggade till tusen!

När vi kommer dit så ser vi alla hindrena stå utomhus(!) för att de hade lämnat av alla hindrena vid ridhuset igår kväll och presenningen som låg över hade såklart blåst av. Alla vi som bar hindrena in i ridhuset blev ju dyblöta och sen belv jag placerad vid den manuella skrivningen. Så jag fick sitta still i 4,5 timmar... Grattis! Behöver jag säga att jag trodde jag skulle frysa ihjäl! Men det som facinerade mej mest var att sindra låg bredvid mej i stolen och hon var så otroligt jobbig och skällig. Ända fram tills att det kom in en hund på banan. då var hon knäpptyst och det gick inet att få kontakt med henne särskillt bra. Jag bara såg i hennes ögon hur hon ville springa ut och leka på banan hon med:) Jag fick världens lyckokänsla i hela kroppen kan jag ju säga med en gång:) Sen när allt var klart och prisutdelningen var färdig och dags att åka hem så säger annika att balansen och A-hindret ska lämnas kvar på banan för att hon skulle träna så vi lämnade kvar dem där och sen så går jag lite för nära A-et så sindra kutar upp för det och kommer ner på andra sidan, sen så vänderhon och tar det igen. Roger och björn bara garvade och sa att jag skulle ta vara på den där glädjen till agilityn och verkligen satsa på den.

Fy fan vad jag älskar min hund. Bara tre månader kvar tills hon blir 1 år sen så jäklar, då börjar vi på riktigt!!