Jag tänker vara brutalt ärlig eftersom än en gång så hoppar folk på mej om att jag verkar aldrig ha älskat Gustav för att jag har gått vidare redan. Saken är den att jag anser det inte nödvändigt att ligga och vara deppig i flera månader för att folk ska säga att jag bryr mej om honom. Han vet att jag älskade(och fortfarande älskar) honom. Jag går vidare fort, jag måste göra det för jag skulle inte stå ut med att vara deppig i flera månader för någon annans skull. Jag är tvungen att umgås med Gustav för att han ska hämta sindra och liknade. Att börja gråta så fort han lämnar henne eller mitt ställe för den delen vore hemskt elakt.
Så slutsatsen av detta. Ja, jag har gått vidare. Ja, det gick väldigt fort men det har inget med att jag inte älskade Gustav. Det är mitt liv och mitt problem.
Vem är jag då?
- Emma och mitt liv med Sindra
- Visby, Gotland, Sweden
- Jag bor i Visby tillsammans med min lilla mellanpudel på 2 år, jag jobbar och försöker få livet att gå runt med alla dess hinder ivägen
2 kommentarer:
Aj då, har folk inte något bättre att prata om eller? Va stark du! :)
Finns många puddingar där ute! *viskar* hihi
Förresten skulle du flytta till fastlandet eller har jag drömt det?
hoho, vart har du tagit vägen? :)
Skicka en kommentar